Johan Strandberg är tf delprojektledare i innovationsprojektet Circular Textile Innovations – Sustainable system change in the textile industry (CITEX), närmare bestämt i delprojektet Mekanisk textilåtervinning – Roadmap för svensk processkapacitet. Projektet ska ta fram en färdplan (roadmap) som ska bidra till ett välfungerande cirkulärt ekosystem för textilt avfall och minskad användning av fossila råvaror.
Hallå där Johan Strandberg! Vad har du för bakgrund?
Johan Strandberg, tf projektledare IVL.
– Jag är utbildad inom naturgeografi och har sedan jobbat på IVL hela mitt yrkesliv, med en kortare sejour som utlånad till WHO i Genève. Jag har mycket projektledarerfarenhet från stora projekt som handlat om allt från bostäder till AI eller exportfrämjande, men egentligen ingen bakgrund inom textil. Vid sidan om har jag en firma där jag är instruktör i bland annat mountainbike och längdskidor, berättar Johan Strandberg.
Varför är mekanisk återvinning viktigt?
– Den mekaniska återvinningen är en viktig del i en fungerande återvinning av textil, som en del i en kedja, eller som ett helt eget återvinningsspår. I projektet har vi redan kunnat konstatera att det finns miljömässiga fördelar med att ha en sådan anläggning i Sverige, eftersom vi har en koldioxidsnål energimix jämfört med andra europeiska länder, förklarar Johan Strandberg och fortsätter:
– Vi tror att det går att få lönsamhet i en svensk anläggning, men man måste nischa sig smart, inte minst för att nettot för miljön ska bli positivt. Med det menar jag att man kommer behöva välja vilka material man ska jobba med; försortering är väldigt viktigt vid mekanisk återvinning, eftersom kvalitén på utgående material beror helt på det ingående materialet. Tekniken som krävs för att riva textil finns redan idag men vi måste få till en fungerande insamling och försortering.
Vad skulle kunna utvecklas mer inom mekanisk återvinning?
– Att vi ens har en anläggning i Sverige! Men den största utvecklingspotentialen är att nå marknaden. Det är ju inte tekniken som är problemet, det är snarare råvaran och leverantörskedjan, både för in- och utgående flöden. Här blir det också viktigt att tänka på avfallshierarkin: att återanvända hellre än att återvinna. Det är ju dumt att riva sönder textil som kan användas bara för att få material till en rivmaskin, säger Johan Strandberg.
När tror du vi har en fungerade återvinning av textilier?
– Mycket är i rörelse nu i branschen, vem som gör vad och var gränser går mellan leverantör och återvinningsaktör är inte satt. Nu är det tid att gå in på marknaden om man vill sätta de gränserna. En anläggning går ju att sätta upp redan i år, det finns inga tekniska hinder, det är relationerna som man måste få på plats. Vi inom projektet har möjligheter att stötta med underlag till en potentiell aktör, men vi vill vrida upp ambitionsnivån några hack. Vi vill se till att det blir faktisk påverkan och har redan en dialog med aktörer som skulle kunna vilja driva en sådan anläggning. Ofta ses projektrapporten som slutresultatet på ett projekt, men i vårt projekt har rapporten istället till syfte att dokumentera slutresultatet, avslutar Johan Strandberg.
Läs mer om delprojektet Mekanisk textilåtervinning – Roadmap för svensk processkapacitet